Onsdag den 16:e april vid 08:00 var buss och släp lastade och vi åkte söderut. Resan gick via Öresundsbron genom Danmark och vidare med färjan Rödby-Puttgarden till Tyskland. När vi kom till Hildesheim söder om Hannover sent den kvällen var vi helt utmattade. Vi hittade ett litet hotell där och stannade över natten.
Följande dag blev en ännu längre resdag och vi anlände inte förrän 23:00 till vårt lilla hotell, Reiterhof-Golz utanför Hermagor där vi skulle bo.

På fredag, hann vi med ett snabbt besök på en marknad och en pizzeria i Tarvisio innanför italienska gränsen innan det var dags att åka upp till Gasthaus Windishe Höhe där första spelningen skulle vara. Det är ett litet men mycket mysigt och trevligt ställe, högt beläget och med en fantastisk utsikt över dalen. Dessutom kända för sina stora Wienerschnitzlar. Vi blev imponerade, det var de största vi någonsin sett. ”Täckte nästan hela tallriken!”

På lördag himlen var täckt med moln och ett lätt regn föll så vi var tvungna att lasta trailern väldigt snabbt och ta våra grejer för att förbereda oss för nästa spelning på “Zum Alois” i Obervellach / Gailtal. Vi började tidigt på eftermiddagen för att bli klara innan gästerna anlände. Det blev en mycket trevlig kväll med mycket folk och massor av dans och fest.

Påskdagen var något bättre vädermässigt, åtminstone inget regn, så det blev lite sightseeing och shopping i Hermagor och några pub besök med förfriskningar under dagen. På kvällen var det dags för turnéfinal på Cafe Bistro, en liten men mycket trevlig pub i centrala Hermagor. Det var mycket begränsat utrymme och vi var tvungna att utnyttja det lilla utrymmet väl. Mixern och en högtalare måste placeras i en liten hall nästan utomhus men det fungerade bra och det var en riktigt trevlig spelning. Det var fullpackat med folk, god stämning och mycket allsång.

Det blev ett litet missöde under kvällen. Just vid slutackordet i “Diamonds” föll en full ölsejedel, först på Beles keyboard och vidare ner på gitarrpedaler så slutackordet blev inte helt diskret. Efter den lilla olyckan gick det inte att spela ”Gimme Some Lovin” eller några andra keyboardlåtar. Vid midnatt var spelningen slutligen över efter ett antal extranummer. Sedan blev det en del fotografering av Beles “Belecaster” och en del autografskrivande.

Efter en tidig frukost nästa dag satte vi oss i bussen och insåg då, dåligt utvilade efter gårdagskvällens övningar, ”Vad skönt, nu är vi snart hemma, det är ju bara 200 mil och två dagar kvar”.

Som av en tillfällighet övernattade vi för andra gången på Meyer Hotel i Hildesheim. De starkaste minnena från hotellet var när den mycket temperamentsfulle mannen från köket rosenrasande skrek: “Kein yoghurt!” när vi artigt frågade om vi kunde få en yoghurt var. Samma sak hände när vi frågade:
-”Det finns bara sju ägg och vi är åtta personer? “
-”Ja jag vet. Jag har lagt dem i korgen själv!”
Resten av resan gick problemfritt och vi följde samma väg som på nerresan. Det var ett mycket trött Reborn Band med fruar som kom till Mellerud 21:00 tisdag kväll. Turnén var äntligen över (för den här gången). Det var en riktig “höjdarturné” om man kan kalla en turné till Alperna så?